Stor fet krock
Emelie fick nagra repor pa sin bil men min klarade sig utan skador, min nummerskylt tog hela smallen. Men shit var radda vi blev alltsa, benen bara skakade. Vi fick bada ont i ryggen och jag fick ont efter baltet.
Tycker sa synd om mig! Och om Emelie!
Usch då, hoppas ni mår bra efter krocken. Var det inte en liknande situation när du körde in i Erika med mopeden?
Helgens bröllop var ett sagobröllop i dagarna tre. Vi startade på fredagen hemma hos Stefan och Monika i Åkers styckebruk med lite mat och vin/öl. Vi var jag, värdparet och släkten från Östersund och Sundsvall. Vi höll väl på framåt småtimmarna enligt släktsed.
Dagen därpå var den stora dagen. Upp skapligt tidigt för frukost. Norrlänningarna åkte på "sta´n" för att inhandla blommor o.dyl. Sedan drog dom till mamma och pappa´s minneslund.
Bröllopet skulla börja klockan tre, när klockan närmade sig två! vankades det lunch. Kvart över två skulle Stefan duscha! Jag började bli väldigt nevös då bröllopet skulle vara i Mariefred. F-n, släkten är ju värre än mig vad det gäller tidsbedömning. När det var tjugo minuter kvar kom vi ut till bilarna då Skulle Jonny och Stina hänga på. Jonny är känd för att hålla igen på hastigheten (ett tips till dig Sofia). Får han upp den gamla skorven till 70 km/h på moterväg får man vara glad. I vilket fall kom vi till Mariefred på utsatt tid, busparkering på stortorget och in i kyrkan.
Över hundra gäster fanns i kyrkan. Camilla hade väldigt svårt att hålla igen sitt fnissande. Petras Emma var brudnäbb och underhöll gästerna på sitt gulliga vis. En kör sjöng så fint. Efter vigseln åkte brudparet i en Jaguar från 60-talet.
Festen var på Säfstanäs Kungsgårds ladugård. Allt var så vackert. På gården brukar potentaterna i samhället,inklusiva kungen, vara och jaga bl.a. vildsvin.
Allt startades med välkomstdrink med champagne. Sedan sevarades en förrätt med vitt vin. Talen, det ena roligare än andra avlöste varandra under kvällen. Till huvudrätt serverades grillad vildsvin och potatis tillsammans med rött vin. Fråga mig inte vilka viner det var med gott var det.
Efterrätten kom sedan tillsammans med kaffe, konjak, whiskey och likör. Här börjar det märkas på en del gäster att alkoholen börjar ta ut sin rätt. En kille som satt mitt emot mig visades vara Peters domare i Arboga. Ju mer sprit desto mer fick jag höra om Peter.
Efter maten öppnade baren med fria drinkar, viner och öl. Bandet drog igång med musiken (mycket bra låtar). Så gott som alla var igång och svängde sina lurviga. Vi "gamlingar" lämnade tillställningen, något lomhörda, vid ettiden. Det var så bra ordnat att det gick abonnerade bussar till och från Säfstanäs. Vi kom isäng vid fyratiden.
Dagen därpå väntades det bröllopsfrukost i Mariefreds värdshus, med anor från 1600-talet. Det var inte mycket som saknas vid det matbordet kan jag säga. Efter någon timme skulle det öppnas bröllopspresenter, häftigaste presenten var nog Kinaresan (dom är förresten på väg nu). Efter det var det bara att åka hem och vila upp sig rejält. Fest i dagarna tre kräver sitt.
Släkten. och flera med dom, var självfallet nyfiken på hur du har det och dom hälsar så gott. Jag berättade att Peter och jag ska åka och hälsa på dig.
Och det leder till en viktig fråga. Hur går det med boendefrågan? Det är mycket snart panik om du inte får fram något. Hör av dig och det tidigare än snarast!!!!
Tusen kramar
Igår vann Sverige över USA i en träningsmatch på Ullevi. Sverige vann med 1-0 efter ett kanonskott av Kim. Vinsten var rättvis, Sverige hade kunnat gjort både två och tre mål till. Zlatan hade flera frilägen med bl.a. en nick i ribban. Dosan Djureic var helt fri men cippade bollen utanför.
Peter har precis vaknat (kl. är 14.45)och ätit en "frukost" bestående av chili con carne med makaroner. Han hälsar så mycket.
Kram
Usch ja vilken traumatisk upplevelse det var. Två dagar senare och ryggontet sitter fortfarande kvar, det gör mer ont nu än någonsin förr.
Hör av dig snarast angående boendet i Annapolis!!!!!!!
Läskigt det är. Man slappnar av så mkt mer också när man kör automat, allt går så lätt. Och en olycka händer så lätt för alla. Hoppas att ni kan få massage eller ngt annat skönt nu och att det inte kommer att sitta i länge (läste Emelies kommentar)...Annars får ni gå och röntga er! Ses snart!
Fy vad sånt är läskigt.
Vi fick en stor fet BMW i häcken på våran volvo för några år sedan. Både hon i BMW:n och vi hade barn i bilen och det blev ett himlans gråtande och skrikande. Först efteråt kände jag hur ont jag hade i rygg och nacke.
Det höll i bra länge, men gav tack o lov med sig till slut.
Hoppas ni 'frisknar till' kvickt.
Tackar för din kommentar i min blogg. Du är välkommen tillbaka. ;)
Vi -jag, Maken, två döttrar och ett gäng husdjur- huserar i ett kustsamhälle i södra Wales. Alldeles, alldeles underbart. :)
Hej Sofia!
Vá skönt att du mår bra och att inget allvarligt hände, även om en sån olycka är otäck och sätter sina spår, nu får du ta det lugnt och hålla avståndet. Snart får du träffa Peter och pappa och det blir ju kanon för både dig och dom. Du må tro att Peter är spänd och säkert längtar han efter dig, fastb det sitter lite långt inne. Du frågar efter kort på mig och Uffe, jag tänkte jag kunde skicka det till din hotmail, men jag kan inte adressen, så skicka den är du snäll till min adress:[email protected]. I morgon är det sista semesterdagen sen börjar vi jobba igen, men det ska bli rätt bra det med, har ju ett kanonjobb som du vet, jag trivs med mina gamla tanter och farbröder och alla mina skolbarn. Hur var konserten i Virginia? Ta nu hand om dig ordentligt, fortsätt med din träning, kanonbra det vet du.
Många kramar från Malena och Uffe och Peter fast han är hos pappa just nu. Jag ska skjutsa honom och Simon till hockeyträningen på onsdag, fortfarande i Arboga. Kram igen från oss alla.
Ingen av oss är från Wales, vi är båda svenskar.
Det är Makens jobb's fel från början, att vi flyttade. Sedan blev vi kvar. :)
vilken tur att de gick bra sofia <3